Slutplädering!

Jag håller ofta föreläsningar för lärare och språklärare i synnerhet. Jag har en slutplädering som jag brukar hålla.
Jag läste Inlärningsrevolutionen för en massa år sedan. I denna bok står det om en låg-mellanstadielärare som har haft 2-3 elever som har blivit Nobelpristagare. Då kan man ju undra, bodde hon i ett nobepristagartättbefolkat område eller kan det vara så att hon sprängde barnens gränser så att de kunde utvecklas utan gränser ultimat optimalt? Jag är naturligtvis helt säker på det senare. Jag är helt övertygad om att vi lärare har det absolut viktigaste arbetet av alla! Vi får barnen och de flesta är formbara. Hur vi utmanar dem, vad vi ger för budskap, vad vi ger för feedback och vad vi lär dem, kan avgöra deras framtida val hur de väljer att leva som människor! Vi spelar stor roll, därför är det viktigt vad vi är för förebilder. En lärare har ungefär 1000 elever under en tioårsperiod. Det passerar alltså 20 000 barn/ungdomar under en 10-års period på bara 20 lärare! Om vi kan få dessa barn att tro på sig själva och spränga sina gränser, så gör det nationell skillnad! 20 000 personer som bestämmer sig för att utvecklas optimalt gör skillnad! Vi lärare kan förändra världen. Det är bara att sätta igång!