Antal besökare sedan 11 mars 2008 Antal besökare denna månad Antal besökare denna vecka Antal besökare idag Antal besökare online

onsdag 18 februari 2009

The last lecture - Boktips, finns även som föreläsning

Den har kommit ut på svenska. Jag har har inte hunnit läsa den än, men jag har fått den varmt rekommenderad.

We cannot change the cards we are dealt, just how we play the hand.”—Randy Pausch A lot of professors give talks titled “The Last Lecture.” Professors are asked to consider their demise and to ruminate on what matters most to them. And while they speak, audiences can’t help but mull the same question: What wisdom would we impart to the world if we knew it was our last chance? If we had to vanish tomorrow, what would we want as our legacy? When Randy Pausch, a computer science professor , was asked to give such a lecture, he didn’t have to imagine it as his last, since he had recently been diagnosed with terminal cancer.
But the lecture he gave—“Really Achieving Your Childhood Dreams”—wasn’t about dying. It was about the importance of overcoming obstacles, of enabling the dreams of others, of seizing every moment (because “time is all you have...and you may find one day that you have less than you think”). It was a summation of everything Randy had come to believe. It was about living. In this book, Randy Pausch has combined the humor, inspiration and intelligence that made his lecture such a phenomenon and given it an indelible form. It is a book that will be shared for generations to come.

tisdag 17 februari 2009

Entre les murs - Filmtips

http://yle.fi/svenska/nyheter/kulturartikel.php?id=2644

"Det franska dokumentärdramat Mellan väggarna - Entre les murs är ingenting annat än ett mästerverk. En rakt igenom trovärdig, ärlig och mänsklig studie av samhället."Av Fredrik SonckI studien betraktas en av samhällets viktigaste institutioner – skolan. I det här fallet är det en multikulturell och invandrartät skola i Paris. Mellan väggarna (som på finska och engelska kallats Luokka respektive The Class) bygger på en delvis självbiografisk roman av läraren François Bégaudeau. Författaren själv ser vi i huvudrollen som den ambitiöse franskläraren François. Vi får följa honom och hans stökiga och omotiverade högstadieklass. Många av eleverna har inte franska som modersmål och nästan alla talar slang; den språkliga kontrasten till skolans officiella medelklassfranska är slående. François lärarstil kan beskrivas som konfrontionistisk; då eleverna käftas emot tar han striden och försöker hitta pedagogiska poänger i tjafsandet. Han blir kanske inte omtyckt, men vinner i alla fall någon form av respekt. Men den rättframma, nästan utmanande lärarstilen gör också att François själv hamnar i skottlinjen. I filmens nyckelscen gör François ett misstag och går för långt i en dust med klassen. Det är knappast frågan om något värre övergrepp, men tillräckligt för att han skall förlora klassens respekt. Nu måste förtroendet byggas upp igen.Det här är kanske grundkonflikten.
I övrigt är Mellan väggarna en ganska fragmentarisk film som trots avsaknaden av en ordentlig handling griper tag från början till slut. Kameraarbetet känns dokumentärt, både läraren och eleverna agerar väldigt naturalistiskt och stora delar av scenerna är improviserade. Ytligt sett är konflikterna triviala, men under ytan råder ingen brist på dramatik. Skolan är ju också mer än något annat en smältdegel för samhället. Som institution är den allmänna grundskolan ändå inte så värst gammal. Den altruistiska tanken om att ge alla barn en utbildning kan spåras till upplysningstiden, men den praktiska anledningen till att skolan de facto blev obligatorisk var i hög grad lösningen på ett övervakningsproblem. Under industrisamhällets barndom insåg man att det var ohållbart att tusentals barn sprang omkring i städerna och ställde till med ofog då föräldrarna förvärvsarbetade. I det perspektivet är skolan ett dagtidsfängelse. Så uppfattas den nog också av en del elever i dag. I synnerhet barn som filmens invandrarbarn känner sig främmande inför den medelklasskunskap som förmedlas och som de inte ser någon poäng med. Fängelsemetaforen stärks genom miljöerna i filmen. Inte en scen skildrar livet utanför skolan. Vi är hänvisade till de nedgångna rummen och den trånga, betongklädda innergården. Alltid instängda mellan väggar. Regissören Laurent Cantet lyckas ro iland en klassisk konstnärlig utmaning: Att se det stora genom det lilla. Dramat inom klassrummets väggar blir en reflektion av problem i verkligheten utanför – kulturkonflikter, strukturell rasism och vår tids ignorerade klasskillnader.

söndag 15 februari 2009

Alfa och Origo

Lärarförbundet ger ut tidningen Alfa som riktar sig till lärare i svenska, SO-ämnen och språk. Om man inte är medlem i Lärarförbundet, så kan man prenumerera ändå.

Lärarförbundet startar de nya ämnestidningarna Alfa och Origo!Alfa vänder sig främst till lärare i svenska, SO-ämnen och språk.Origo vänder sig till lärare i matematik, naturvetenskap och teknik.Kommer i slutet av januari.

lördag 14 februari 2009

Få elever att prata! Fråga och svar.

Mina nior skriver att de vill prata mera, gärna i smågrupper, om något speciellt tema. Improviserad konversation, säger de. Det är ju jättebra, för det är precis vad man behöver träna på! Har du/ni några förslag på ämnen eller arbetssätt för att få dem att verkligen prata? Mikaëla Lind, Uppsala

1. Låt eleverna göra korta och kärnfulla spanska repliker som är ganska öppna och inbjuder till konversation. Sedan går de runt i klassrummet och hittar 3 st där replikerna passar ihop någotsånär. Sedan gör de en liten scen att spela upp där dessa 4 repliker finns och som klasskamraterna ska upptäcka och skriva ner. Bra repliker t ex Lo siento; No me digas, No te preocupes; Sabes qué me pasó etc. Ingrid Lewin

2. Ut-och-gå-spanska om vilka ämnen som helst men de måste gå samtidigt - i korridoren eller ute på skolgården. Ex på ämnen - Un buen amigo; Mi interes; Un viaje; Una película buena, Comida buena, Algo que me gusta mucho; Cómo es un profe bueno etc. Ingrid Lewin

torsdag 12 februari 2009

Att tro på eleverna!


Egentligen kanske det inte behövs en massa fortbildningar eller kurser för att bli en bra lärare. Naturligtvis måste vi alla ha en bra grund att stå på, men det som verkligen behövs är att vi tror på eleverna och att vi är närvarande i möten med dem. Jag har fantastiska elever, vilket jag tror att även ni alla lärare har därute. Det kan kännas tungt i början av terminen när jag inte känner en klass, men efter varje lektion så vet jag mer vilka individer jag har framför mig. De vet även vem jag är och vad jag står för. Efter ett tag så byggs en ömsesidig respekt upp och då kan de helt enkelt inte bete sig på ett "dåligt sätt" för då känner de sig taskiga om de inte uppför sig. Naturligtvis struntar de i läxor och prov, skolkar ibland, men respekten finns där och den är viktig. Jag har många elever som satsar mer i mitt ämne än i andra ämnen. Jag har frågat varför och de svarar oftast: "Därför att du tror på mig. Du tror att jag ska lyckas och då är det lättare att lyckas!"

Kan det vara så enkelt? Behöver vi bara visa att vi tror på eleverna så blir deras resultat bättre? Jag har rekommenderat den förut, men gör det igen: Social itelligens av Daniel Goleman. Han säger att det uppstår en tät koppling mellan hjärnorna när vi interagerar med andra! Det innebär alltså att hjärnorna kopplar ihop sig som i ett nätverk vid kontakt. Det du känner sprider sig till den andra hjärnan/ de andra hjärnorna. Det låter otroligt, eller hur! Citat: "De känslor som blir resultatet av interaktionen får långtgående konsekvenser när de sprider sig i vågor genom kroppen och skickar ut kaskader av hormoner som styr våra biologiska system, alltifrån hjärtat till immuncellerna." "Uppbyggande relationer har ett välgörande inflytande på vår hälsa, medan nedbrytande relationer kan fungera som ett långsamverkande gift i kroppen."

Alltså kommer våra elever att må bättre, lära sig mer om vi tror på dem, för det känner deras hjärnor av!
D -->