Antal besökare sedan 11 mars 2008 Antal besökare denna månad Antal besökare denna vecka Antal besökare idag Antal besökare online

söndag 20 april 2008

Kommentar på inlägget Studieteknik eller verktygsmästare

Ettt inlägg av Nadja Carlsson, Doktorand, Institutionen på pedagogik och didaktik vid Göteborgs universitet

Några fundringar om studieteknik
Studieteknik, metakognition, språklig medvetenhet - konsten att lära - har fått många namn. Vi, aktiva pedagoger, vet mycket om dessa beteckningar och hur viktiga de är att tillämpa för att de studerande skall kunna lära rationellt. Och Det finns många, dvs de som redan kan! som är redo att undervisa om bästa sättet (eller sätten) att göra detta. Jag frågar mig emellertid vilka elever som är redo att lägga ner så mycket tid och möda, som det egentligen innebär att t ex lära sig ett stycke text på ett främmande språk. Marie Rödemark upplever sig som ”verktygsmästare”, då hon berättar vad hon menar behövs för att lära sig en text på ett främmande språk:

På liknande vis kunde man gå igenom hur man måste intensivläsa andra ämnen. Många passiva läsare skulle därmed tvingas att aktivera sig. Många falska dyslektiker skulle kanske också lära sig läsa på rätt sätt.
Många frågor dyker emellertid upp. Det behövs mycket engagemang från lärarens sida för att få de studerande att lägga ner all denna kraft på något de uppfattar som tråkigt, för att det är jobbigt. Det kräver vidare ett betydligt förberedelsearbete för läraren att lägga upp undervisning på detta sätt. Dessutom måste han/hon individualisera. Vissa elever är självgående, andra inte, alla har olika sorts begåvningar som premieras av olika arbetssätt. Studerande har olika sorts förförståelse. De som verkligen har dyslexi, måste få instruktioner på sin nivå, instruktioner som sedan följs upp
Gapet att lära och att kunna är, menar jag, mycket större än läraren optimistiskt förutsätter. Som Marie Rödemark medvetandegör, måste läraren ha en mängd verktyg att sätta in, där det behövs. Kanske har många erfarenheter och kunskaper i sina ämnen hur detta kan göras? Det är verkligen ett didaktiskt projekt som behövde satsas på! Hur göra det kognitiva lärandet överkomligt och meningsfullt? Vilka andra sinnen kan vi använda och hur? Visst finns det många som skyr mödan, men kanske beror det på att man inte vet hur man skall göra? Kanske beror det också på lärarattityden, att läraren inte förstår var, i vad, det svåra ligger.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida

D -->